Jag har några frågor kring vårdnad och umgänge som jag hoppas någon kan ge mig både svar på och även lite tips och råd

Det jag skriver om rör min dotter och hennes sambo och för att ni ska kunna förstå frågan ger jag här lite bakgrund

S (min dotter) och hennes sambo har varit ett par sedan i november 2011. Dessförinnan träffades de till och från under ett antal år samtidigt träffade han en annan tjej (E) De hade också haft ett till och från förhållanden under flera år. Dock i november bestämde A (sambo) och S att de ville vara tillsammans och starta sitt vuxna liv ihop.

Saker och ting började mycket bra. De har varit mycket lyckliga och i maj i år flyttade de ihop. Men sen kom smällen. I början på juni tog A emot ett samtal från E där hon berättade att hon var gravid och att det var troligen han som var far till barnet. Barnet skulle födas ca 5 veckor senare. Det kom så klart som en överraskning och har orsakat lite slitningar i deras förhållande men de har ändå klarat detta förvånansvärt bra.

I mitten på juli föddes barnet. E är nu helt säker på att A är far men A ville ändå få det fastställt genom ett faderskapstest. Detta är nu gjort och svaret beräknas komma i början på nästa vecka. Under tiden har E ringt och skickat sms till både min dotter och till A samt hans systrar där hon skriver bl.a. att A bör lämna S och komma tillbaka till henne. Att de borde vara en familj mm. Om A inte lämnar S så kommer han inte att få träffa barnet. Jag föreslog då att A skulle ta kontakt med familjerätten i dras kommun men då han gjorde detta fick han till svar att han just nu inte har några rättigheter. Dvs så kan han inte kräva att få träffa barnet. Han frågade då om situationen skulle se annorlunda ut när faderskapsutredningen var klar och då fick han till svar att det är fortfarande E som får bestämma villkoren för umgänge.

Hennes Villkor är följande, A ska få träffa barnet ca 3 kvällar i veckan hemma hos henne och utan att ha någon annan med sig och S får aldrig träffa barnet samt att hon, E, ska alltid vara med då han träffar barnet. Detta tycker S känns mycket olustigt. Då detta togs upp i samtal med familjerätten så svarar de att E är i sin fulla rätt att ställa såna krav.

Jag tycker att det verkar fel. S och A föreslog att A skulle få träffa barnet på neutral plats och då med en annan person med sig t.ex en av hans systrar eller mamma. Men detta går E inte med på. A har bett att få komma till familjerätten tillsammans med S som är ändå hans sambo för att tillsammans med E komma fram till ett fungerande system men familjerätten säger bara att detta får de ordna med själva.

Nu till mina frågor.
Måste inte familjerätten hjälpa till med samarbetssamtal/avtal och vara opartiska?
Har någon erfarenhet av hur umgänge kan se ut när det handlar om ett så litet barn?
Har pappan inte rätt att ha sin sambo delaktig i umgänget?


Jag kan tycka att det måste vara mycket jobbigt för mamman, speciellt då det är tydligt att hon vill ha tillbaka pappan, att nya "frun" ska vara med men om man tittar till barnperspektivet så verkar det ändå som om de vuxna måste komma överens tillsammans för att barnet ska må bra.

Så oerhört tacksam för svar i denna fråga samt för alla tankar, tips och råd.

Hej!

Jag ska försöka svara så gott jag kan utan att vara specialist eller varit i exakt samma situation. Jag är dessutom en pappa

Föräldrarna har ingen rätt till sina barn, barnen har rätt till sina föräldrar. Detta är utgångsläget.
När det kommer till ett barn som är så litet är förutsättningarna många gånger ganska ogynnsamma för pappan. Det börjar med umgänge några timmar ett par gånger i veckan, liksom du beskriver. Hänsyn första året tas till barnets behov av närhet till mamman bla beronde på amning. Fortfarande upp till 4 års ålder vill man inte gärna dela tiden 50% pga forskning kring barnets minne. Man anser att det då fortsatt ska vara närmst den ena föräldern.

Familjerätten följer senaste forskningen och barnets utveckling i sina beslut. De tar inte hänsyn till jämlikhetstänkande. Därför blir många besvikna, känner sig kränkta och får sitta i en försvarsposition. Troligen av samma skäl uppstår det mycket kritik mot familjerätten.

Det behöver inte göras några avtal vare sig muntliga eller skriftliga. Familjerätten behöver inte heller vara involverade om de båda föräldrarna kan lösa problemen själv. I detta fallet finns det nog ett behov av flera skäl inte minst eftersom barnet är så litet.

Jag tycker det är rimligt att din dotter inte följer med vid umgänget med barnet. Liksom du beskriver finns rivalitet kvinnorna emellan och det får inte uppsegla en konflikt under umgänget. Allt skall fokuseras kring barnets bästa.
Det finns ingen indikation för att din dotter skall få en relation till barnet i detta läget men jag förstår om hon vill vara delaktig och bara vill det bästa. Tyvärr är kvinnorna rivaler av olika skäl och det finns ingen plats för en bonusmamma Tro mig, när det kommer till denna sorts situationer finns hos många människor inget hänsynstagande eller jämlikhetstänkande - bara ego. Den biologiska mamman kommer med största sannolikhet kunna göra och bete sig som hon vill den närmsta tiden utan att ens bli kritiserad av familjerätten eftersom alla rättigheter till barnet finns hos henne. Familjerätten kritiserar oftast inte den biologiska mamman med hopp om att allt skall lägga sig och för att undvika en utökad konflikt. De tar bara de absolut viktigaste debatterna. Det kan av det skälet vara väldigt jobbigt att gå till familjerätten.

Familjerätten tar ingen hänsyn till några förhållande, bara till barnet och det är i alla sammanhang lugn och ro. Tro aldrig något annat. Förhållandet mellan din dotter och hennes sambo kommer naturligtvis att vara slitsamt, men man får se det som en test av deras relation om inte annat. Inte alls säkert att det håller och då försvinner också alla dina problem du har i nuläget.

Hav tålamod och tillförsikt. Saker förändras till det bättre om än kanske känslomässigt alltför långsamt. Vi pappor är till viss del diskriminerade under barnets småbarnsperiod. Jag tycker dock det är bra att familjerätten är involverade eftersom de efterhand kommer gynna ett utökat umgänge ganska snart. Själv har jag haft min dotter ca 25-30% själv hemma sedan separationen när hon var 1,5 år gammal. Så det finns hopp!

MVH Samuel